Insättningsgarantin i Finland 

Insättningar skyddas av ett lagstadgat insättningsgarantisystem. I Finland anssvarar Verket för finansiell stabilitet för systemet. Insättningsgarantin skyddar medel som är insatta på ett konto, om inlåningsbanken blir bestående insolvent.  

Hur fungerar insättningsgarantin? 

 Om en finländsk inlåningsbank försätts i konkurs eller om banken har bestående betalningssvårigheter betalar Verket för finansiell stabilitet ersättningar till bankens insättare ur insättningsgarantifondens medel. Insättningsgarantiersättningarna betalas inom sju arbetsdagar från att myndigheterna har konstaterat att banken är insolvent och Verket för finansiell stabilitet beslutat att insättningarna ska ersättas. Insättaren behöver inte särskilt ansöka om ersättning.

Insättningsgarantiersättningen är högst 100 000 euro för de insättningarna som insättaren gjort i en inlåningsbank. Som en och samma bank betraktas i insättningsgarantisammanhang också banker som helt eller delvis ansvarar för varandras utfästelser eller åtaganden. Hit hör banker som ingår i OP Gruppen, POP Bank-gruppen eller Sparbanksgruppen.

Insättningsgarantin omfattar alla privatpersoners insättningar samt de flesta insättningar som gjorts av företag, föreningar och stiftelser.  

Verket för finansiell stabilitet förvaltar insättningsgarantifonden från vilken ersättningarna betalas. Medlen för fonden uppbärs av inlåningsbankerna.

Bild: Såhär fungerar insättningsgarantin i Finland

Insättningsgarantin har harmoniserats inom Europeiska unionen 

Insättningsgarantisystemen är harmoniserade mellan EU-medlemsländerna. Bestämmelser om insättningsgarantin finns i EU:s insättningsgarantidirektiv, genom vilket bland annat snabb utbetalning, insättare och insättningar som skyddas och maximibeloppet för ersättningar 100 000 euro har harmoniserats.  

Insättningsgarantidirektivet och den nationella lagstiftning genom vilket direktivet genomförts, säkerställer att insättningar i inlåningsbanker alltid omfattas av något insättningsgarantisystem inom EU. Utgångspunkten är att insättningsgarantisystemet i bankens hemland ansvarar för insättningsgarantin.