Resolutionsverktyg och befogenheter

Målet är att fortsätta viktiga funktioner och skydda skattebetalarna mot kostnader

Finanskriser har visat hur problem hos en bank kan snabbt spridas och äventyra stabiliteten i hela det finansiella systemet. Till exempel under 2007–2008 eskalerade läget till en global finanskris. Krisen tvingade stater att rädda stora banker och banker som är viktiga för finansmarknaden med offentliga medel. Kostnaderna för bankkrisen blev så höga att de till och med hotade vissa staters ekonomiska bärkraftighet. 

För hanteringen av bankkriser skapades det en helt ny regleringsram med effektiva myndighetsbefogenheter för att ingripa problemsituationer. I Finland utövas dessa befogenheter av Verket för finansiell stabilitet.  

Målet för resolution är att hantera krisen i en nödlidande bank på ett kontrollerat sätt utan att hela finansieringssystemet äventyras. Det är viktigt att kostnaderna för bankkriser inte behöver bäras av skattebetalarna. Genom myndighetsbefogenheter säkerställs att det i första hand är aktieägarna och borgenärerna som svarar för förlusterna i institut som håller på att fallera. Resolutionsmyndigheten ska också säkerställa att borgenärerna vid resolution inte råkar i en sämre ställning än vid ett normalt likvidationsförfarande, såsom vid konkurs.

När ett institut råkar i kris bedömer Verket för finansiell stabilitet om det har sådana kritiska funktioner som trots krisen måste fortsättas. Därefter fattar verket beslut om att  ställa institutet under resolutionsförvaltning. Om beslutet är att inte ställa institutet under resolutionsförvaltning ska verket fatta beslut antingen om att institutet ska försättas i likvidation eller hos domstol ansöka om att institutet försätts i konkurs. Om institutet  har ställts under resolutionsförvaltning kan Verket för finansiell stabilitet tillämpa resolutionsverktyg för att återställa institutets funktionsförmåga till en sådan nivå att de kritiska funktionerna kan fortsätta.