EU:s ram för bankkrishantering och insättningsgaranti ses över

19.2.2021 8.38 | Publicerad på svenska 25.2.2021 kl. 14.02
Pressmeddelande

I november 2020 presenterade EU-kommissionen en färdplan för hur man vill utveckla krishanteringsförfarandena och garantera att insättare behandlas lika när olika banker drabbas av kriser (länk). I januari öppnade kommissionen ett så kallat CMDI-samråd (länk) om regleringens funktionsduglighet och behoven av att ändra regleringen som avslutades den 20 april 2021. I februari publicerade kommissionen också separat ett mera allmänt samrådsdokument som är riktat till en bredare allmänhet. 

Kommissionens samråd används delvis som grund när man bedömer behoven av att ändra direktivet och återhämtning och resolution (BRRD), förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRMR) samt insättningsgarantidirektivet (DGSD). Kommissionen har för avsikt att överlämna de slutliga förslagen till ändringar av direktiven och förordningen före utgången av 2021. Förslaget kan innehålla ett reviderat förslag till en gemensam europeiska insättningsgaranti (EDIS).

För resolutionens del gäller det tekniska samrådet särskilt:

  • Precisering av bedömningen av tröskeln för att inleda resolution, dvs. det så kallade allmänintresset.  Målet är att förfarandet ska bli mer förutsägbart och att förenhetliga tillämpningen i olika medlemsstater. 
  • Samordning av resolution med andra förfaranden och åtgärder för att bedöma hur störningar hos en bank påverkar den finansiella stabiliteten, till exempel när reglerna om statligt stöd tillämpas.  
  • Genomförande av bail-in och förutsättningar för att använda resolutionsfonden vid krishantering i små och medelstora banker, med särskilt mål att förbättra möjligheterna att använda verktyget försäljning av verksamhet.
  • Behovet av att harmonisera insolvensförfarandena när det gäller bland annat tröskeln för att inleda förfarandet, prioritetsordningen för fordringar och överlåtelse av verksamhet eller insättningar. Dessa inverkar på såväl ovannämnda bedömning av allmänintresset vid resolution som den så kallade NCWO-bedömningen. Med NCWO avses en princip enligt vilken gäldenärer inte får försättas i en ekonomiska sämre ställning vid resolution än vid konkurs.
  • Fördelningen av så kallade Home-Host-ansvar för banker som är verksamma i olika länder vid krishantering. 

För insättningsgarantins del gäller det tekniska samrådet särskilt:

  • En sameuropeisk insättningsgarantifond, där man som genomförandealternativ har sett antingen ett likviditetsstöd till de nationella fonderna, en heltäckande övernationell förlustutjämning eller en mellanform av dessa två.
  • En mer omfattande användning av insättningsgarantifonden i samband med resolution för att finansiera undvikande av fallissemang och överlåtelse av verksamhet eller insättningar i samband med insolvensförfarande.
  • Ytterligare harmonisering av insättningsgarantin, som gäller bland annat skydd för kundmedel i företag som tillhandahåller finansiella tjänster, frågor om penningtvätt (AML), en banks övergång från en insättningsgarantifond till en annan och definitionen av disponibla medel.

 Verket för finansiell stabilitet bidrar till att utveckla krishanteringsförfarandena genom att stödja finansministeriet med sakkunskap och delta i kommittéer och arbetsgrupper som består av resolutionsmyndigheter och insättningsgarantimyndigheter.

Meddelande