Resolutionsverktyg 

Målet är att fortsätta viktiga funktioner och skydda skattebetalarna mot kostnader

Syftet med resolutionsverktyg är att säkerställa att verksamheten i en bank, eller ett annat institut som avses i resolutionslagen, som råkat i allvarlig ekonomisk kris kan fortsätta sin verksamhet när det gäller funktioner som är viktiga för samhället. Samtidigt skyddas också skattebetalarna mot kostnader för en eventuell kris.

Målet för resolution är att krisen i ett institut som inte kan fortsätta sin verksamhet ska kunna lösas kontrollerat utan att finansieringssystemet förorsakas allvarliga störningar. Genom myndighetsbefogenheter säkerställs att det i första hand är aktieägarna och borgenärerna, och inte skattebetalarna, som svarar för förlusterna i institut  som håller på att fallera. Resolutionsmyndigheten ska också säkerställa att borgenärerna vid resolution inte råkar i en sämre ställning än vid ett normalt likvidationsförfarande. 

När ett institut råkar i kris bedömer Verket för finansiell stabilitet om det har sådana kritiska funktioner som trots krisen måste fortsättas. Därefter fattar verket beslut om att  ställa institutet under resolutionsförvaltning. Om beslutet är att inte ställa institutet under resolutionsförvaltning ska verket fatta beslut antingen om att institutet ska försättas i likvidation eller hos domstol ansöka om att institutet försätts i konkurs. Om institutet  har ställts under resolutionsförvaltning kan Verket för finansiell stabilitet tillämpa resolutionsverktyg för att återställa institutets funktionsförmåga till en sådan nivå att de kritiska funktionerna kan fortsätta. 

Det finns fyra resolutionsverktyg och de kan tillämpas tillsammans eller separat 

De resolutionsverktyg som Verket för finansiell stabilitet har behörighet att tillämpa fastställs i resolutionslagen och de är fyra: 

  1. Nedskrivning och konvertering av skulder (bail-in): skuldernas nominella värde skrivs ned helt eller delvis och konverteras till kapitalbasinstrument, och då ansvarar institutets borgenärer och framförallt aktieägarna i stället för skattebetalarna för kostnaderna för institutets kris. 
  2. Överföring av affärsverksamhet: institutets aktier eller företagets tillgångar och skulder överförs helt eller delvis till ett annat institut eller till annan tredje part.  
  3. Tillfälligt institut: institutets tillgångar och skulder överförs till ett tillfälligt institut som resolutionsmyndigheten grundat och har bestämmanderätt över. 
  4. Egendomsförvaltningsbolag: en del av institutets tillgångar och skulder överförs i samband med användningen av ovannämnda verktyg till ett separat egendomsförvaltningsbolag. 

Verket för finansiell stabilitet kan använda resolutionsverktyg kan först efter en oberoende värdering av det krisdrabbade institutets tillgångar och skulder gjorts och efter att ägarnas ansvar genomdrivits. Ägarnas ansvar genomdrivs exempelvis genom att aktiernas värde skrivs ned, konverteras eller makuleras. Vid omstrukturering av ett instituts verksamhet kan flera verktyg användas samtidigt. 

Verket för finansiell stabilitet kan besluta om användning av resolutionsverktyg utan medverkan av det krisdrabbade institutets  verkställande direktör, styrelse eller något annat organ med högsta beslutanderätt i institutet. I besluten om användningen av resolutionsverktyg åsidosätter verkets behörighet det som föreskrivs i andra lagar om befogenheterna och beslutsordningen för institutets förvaltningsorgan. De sedvanliga förvaltningsorganen har dock kvar sina egna uppgifter och befogenheter till den del som dessa inte tillkommer verket med stöd av lagen eller verkets beslut.