Hoppa till innehåll

Insättningsgarantifonden

Insättningsgarantifonden har till uppgift att garantera inlåningskundernas fordringar på inlåningsbankerna. Insättningsgarantifonden kan användas för följande syften:

  • utbetalning av ersättningar till inlåningskunder

  • finansiering av arrangemang för överföring av en inlåningsbanks insättningar till en annan finländsk inlåningsbank

  • finansiering av resolution av inlåningsbanker.

Insättningsgarantifonden byggs upp med insättningsgarantiavgifter som tas ut av inlåningsbankerna och bestäms på basis av de garanterade insättningarna och risknivån för varje bank. Fonden började byggas upp sommaren 2015. Målnivån, dvs. 0,8 % av beloppet av garanterade insättningar, ska enligt plan uppnås före juli 2024. Fonden uppgår i detta nu till ca 141 miljoner euro. Eftersom den gamla insättningsgarantifondens tillgångar i en krissituation kan disponeras av den insättningsgarantifond som förvaltas av Verket för finansiell stabilitet, uppgår beloppet av insättningsgarantifondens disponibla tillgångar sammanlagt till cirka 1,1 miljarder euro.

Om inte Insättningsgarantifondens tillgångar räcker till för utbetalning av ersättningarna, kan Verket för finansiell stabilitet ålägga inlåningsbankerna att betala in extra årliga insättningsgarantiavgifter till fonden eller låna fonden medel.

Fondens styrelse ansvarar för fondens riskhantering, investeringsplan och -principer. Lagstiftningen förpliktigar att investera fondens disponibla tillgångar på ett säkert sätt och trygga fondens likviditet utan att förglömma fondens avkastning och diversifiering av investeringarna.

Europeiska bankmyndigheten (European Banking Authority, EBA) publicerar på sin webbplats uppgifter om de insättningar som ersätts i EU-länderna och om insättningsgarantifondernas disponibla tillgångar.

Gamla insättningsgarantifonden

Inlåningsbankerna i Finland har betalat in medel till en insättningsgarantifond allt sedan 1998. Fonden som administrativt varit knuten till Finansbranschens Centralförbund svarade för insättningsgarantisystemet fram till utgången av 2014, då den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft.

Verket för finansiell stabilitet tog den 1 januari 2015 över ansvaret för det finländska insättningsgarantisystemet och för förvaltningen av Insättningsgarantifonden. I praktiken började insättningsgarantifonden byggas upp som en ny fond utanför statsbudgeten på sommaren 2015. Det tidigare systemet i samband med Finansbranschens Centralförbund avskaffades och sköter inte längre underhållet av insättningsgarantisystemet. Enligt lagen ska de tidigare insamlade medlen bli kvar i den gamla fonden, som fortfarande upprätthålls i samband med Finansbranschens Centralförbund. Fondens namn ändrades till VTS Rahasto (VTS-fonden), så att den inte skulle förväxlas med det officiella insättningsgarantisystemet.

För närvarande utgör bankernas tillväxtandelar i VTS-fonden cirka 900 miljoner euro. Enligt lagen kommer VTS-fondens medel stegvis att överföras till Insättningsgarantifonden. I praktiken sörjer VTS-fonden för de insättningsgarantiavgifter som tas ut av fondens medlemsbanker i förhållande till medlemsbankens inbetalningar till fonden under årens lopp. Närmare bestämmelser framgår av VTS-fondens regler.  VTS-fonden fungerar som en buffertfond för Insättningsgarantifonden och VTS-fonden kan emellertid inte användas för andra ändamål än för att täcka kostnaderna för insättningsgarantin. Om Insättningsgarantifondens medel inte räcker till för att ersätta garanterade insättningar eller täcka Insättningsgarantifondens övriga skyldigheter, kan Verket för finansiell stabilitet ålägga VTS-fonden att överföra medel till Insättningsgarantifonden.