STABILITETSAVGIFTER

Resolutionsfonden byggs upp med stabilitetsavgifter, som ska betalas av alla kreditinstitut och de värdepappersföretag som hör till tillämpningsområdet för resolutionslagstiftningen. Avgifterna beror på det betalningsskyldiga institutets eller företagets storlek och affärsrisker. Om risknivån är mycket låg, kan den stabilitetsavgift som beräknats på institutets eller företagets storlek riskjusteras med en multiplikator på högst 0,8. Om affärsriskerna anses höga jämfört med andra aktörer, kan avgiften bli 1,5 gånger större än den avgift som beräknats på institutets eller företagets storlek. För att lätta den administrativa bördan fastställs en engångsavgift för små aktörer.

Från och med 2016 bestäms stabilitetsavgifterna för kreditinstitut på unionsnivå och beräknas av resolutionsnämnden (SRB). Verket för finansiell stabilitet samlar före utgången av januari in nödvändiga statistiska uppgifter från instituten för beräkning av avgifterna. Information om stabilitetsavgiftsbeloppet sänds till de betalningsskyldiga före utgången av april och avgifterna ska betalas före utgången av maj.

Bankunionen inför stegvis en gemensam målnivå för resolutionsfonden. Det betyder att det belopp av stabilitetsavgifter som årligen tas ut av finländska aktörer i allt högre grad beror på beloppet av garanterade insättningar i hela bankunionen, inte bara i Finland. Det bör noteras att från och med 2016 bedöms risknivån i varje finländskt kreditinstitut i relation till alla banker inom bankunionen.

Värdepappersföretagens stabilitetsavgifter fastställs även framöver på nationell nivå och beräknas av Verket för finansiell stabilitet.